Bhombis

 

Bhombis föddes tillsammans med 9 syskon (bl.a. Lydia!) den 23 januari 2005 på Gep’s Big Bear’s kennel i Östervåla. 

 

Vi skulle välja valp tillsammans med vår uppfödare Mikaela när de små gosarna var bara 4 veckor gamla. Det var samma dag som vi för första gången träffat hans pappa Bosse med matte Kerstin i Köping. Vi hade bestämt oss för att vi ville ha en livlig kille som var mörk. Men vi valde valpen som sov så hårt att inte ens Mikaela kunde väcka honom. J Mörk var han visserligen, men det kan bara ha rört sig om någon nyansskillnad för alla valparna var så lika varandra. Bhombis var den gröna valpen och vi fick välja bland de namn Mikaela hade valt till kullen. Det var namn från krambjörnarna och vi valde krambjörnen med en Shamrock på eftersom fyrklövern också är Celtics symbol. Så blev Bhombis’ riktiga namn Gep’s Big Bear’s Good Luck Bear.

 

Vilken väntan det blev sen på att få hem guldklimpen! Han var den första man tänkte på när man vaknade och den sista innan man somnade. Vi hade köpt en Leonberger-kalender i Köping och skrev upp antal dagar tills vi skulle få hämta honom. Förutom att kolla efter bilder på hemsidan varje dag så åkte vi upp så ofta till Östervåla att det säkert var jättejobbigt för Mikaela och Gina, men de var lika glada och trevliga varje gång vi kom.

 

Bhombis var faktiskt vaken mesta delen av tiden när vi var och hälsade på. Han verkade vara ganska självsäker och gick gärna omkring för sig själv på upptäcktsfärder. En av de sista gångerna vi var uppe var vi i köket utan hans tålmodiga mamma Flingan eller sina kullsyskon, men han verkade inte sakna dem nämnvärt. Och jag kommer ihåg att jag tyckte att han var jättegullig när han tog tag i händer, armar och hår med sina små valptänder. Det gjorde man inte sen…

 

Tuff krokodiljägare!

 

Vi spenderade dagar med att skriva listor på sånt vi skulle köpa och frågor att ställa till Gina och Mikaela. Vi åkte upp den 23 mars för att hämta honom. Vilken fantastisk lycka det var! Med oss hem fick vi förutom guldklimpen också presenter från Gina & Mikaela och en tuff leksak och ett häfte från pappa Bosse och "farmor" Kerstin.

 

Bhombis satt i mitt knä hela vägen hem och var fantastiskt duktig och resan gick hur bra som helst. När vi kom hem och in i huset satte vi ner honom i hallen och han gick runt lite och kollade läget bara. En cool liten kille! J Vi hade gjort iordning en valphage av kompostgaller och köpt filtar åt honom att sova på bredvid sängen. Den första veckan sov vi som två Pippi Långstrumps vända åt fel håll och höll ner händerna i valphagen så att Bhombis aldrig behövde känna sig ensam. Vi gick ut med honom 1-2 gånger per natt när han vaknade så att han kunde kissa. På dagarna sprang vi in och ut med honom hela tiden. När han ätit, druckit, lekt eller sovit så var det bara att lyfta upp honom och bära ut honom till snön. Vi hade en snöhög på framsidan som han älskade att vara på.

 

Bhombis 10 veckor på en smältande snöhög.

 

När han var ca 11 veckor gammal var han rumsren! Några säger att det är för att han inte fick chansen att kissa inomhus, men struntsamma. När han var nästan 12 veckor kom han till mig med min toffel och la den på mina fötter för att säga att han ville ut. Vilken lycka!

 

Allt var väl inte underbart jämt. Bhombis var en busig, självsäker och tuff liten kille. Vi var nog lite mesiga med valpen lite för länge och bara lekte och gosade med honom. Vi ville inte ha en hund som inte hade något i sig, men vi trodde inte att en Leonbergervalp skulle vara så vild som Bhombis var ett tag. Vi förstod inte riktigt vad som hänt. Han fick den där Gremlin-looken och då blev han ett okontaktbart litet monster med huggtänder som bet sönder kläder och kroppar. Vi gick runt som två misshandlade schweizerostar i flera veckor. Mamma var vår dagmatte i flera månader och hon menade att vi fått en Rottweiler i Leonberger-pyjamas och skulle sluta mesa med valpen. Vi fick massor av råd och hjälp av Kerstin, Gina och Mikaela. Så vi försökte vara tydliga med vad vi inte accepterade, hade social träning i centrum, började träna honom lite och körde tvångsgos. Äntligen blev det bättre!

 

Mattes hjärta 11 veckor och redan rumsren

 

Visst busade han på som en liten vilding till han var runt året. Som att han vet att han inte ska tugga sönder våra sandaler eller dra iväg med våra kläder överallt men gjorde det ändå. Men det var svårt att spela arg när man ser en jätteglad liten kille med en gammal strumpa på gräsmattan. Men visst fick man en naturlig rusch av adrenalin när man upptäckte att de där snygga skorna man köpte för en vecka sedan för att ersätta de söndertuggade inte är användbara längre. Bhombis tuggar glatt på det som är kvar av högerskon. Eller när man just sett honom ligga på gräset men helt plötsligt är borta. Ett hus borta. Vid grannens nyplanterade blommor… Och att han helt plötslig har tappat hörseln och man tvingas rusa in efter koppel. Var tvungen att försöka bevara grannfriden. Nu har vi satt upp en stor hundgård utanför altanen så de kan gå in och ut som de vill.

 

Tur att man inte är väldigt förtjust i att hålla på och påta i trädgården förresten. Det har blivit mycket bättre nu, men fortfarande finns små gropar i gräsmattan från vår lilla grävling men å andra sidan har vi också fått tufsar av vackert mörkgrönt snabbväxande gräs. Och vi är inte petiga inomhus med städningen heller så vi tar alltifrån lera och grässtrån till mindre stubbar som man ibland kan hitta lite överallt med ro. På morgnarna kommer han och väcker oss. Ibland har han precis druckit vatten. Men vem bryr sig om en halv liter vatten på täckena när man får gosa med världens finaste lejonkille?

 

 

18 v med "farmor" Kerstin i Varberg, (3:a med HP) och 7 mån med "mormor" Gina i Högbo (BIM med HP)

 

Det har gått väldigt bra på de utställningar Bhombis deltagit i (vi fick proffsig handlerhjälp varje gång) så det har varit jättekul men nu ligger det på is eftersom han har ett litet underbett. Om det växer bort ställer vi honom igen, annars ägnar vi oss åt träningen. Matte envisas med att köra spår och träna lite tävlingslydnad. Vi prövade på vattenarbete med Maria och Åsa och det tyckte Bhombis var superkul så vi fortsätter med det nästa år och prövar kanske att tävla i LK1. Bhombis lär sig allt med blixtens hastighet och verkar förstå nästan på en gång om det är något nytt. Ja...om han vill, det är en utmaning att komma på vad som motiverar honom ibland. Vi kör mest med shaping för nya moment. Han gillar (förutom att bada vid sommarstugan och på hundsimmet) också att springa i högt gräs och tycker att det är jättekul när vi leker dragkamp eller kör söklekar med matte och husse i skogen. Hans bästa kompisar, förutom syrran Lydia, heter Vilda (söt bc/tollare) och Smilla (söt golden).

 

Guldlejon på picnic vid Mälaren, maj 2007

 

Bhombis är också modig, klok, lättlärd, envis, rolig, smart, lekfull, självsäker, mysig och vacker. Och världens mest älskade hund.