Om oss

 

Vi heter Susanne och Morgan och bor i ett enplans-parhus i Bålsta som ligger mellan Enköping och Stockholm.

 

Här är baksidan med hundgården. (Ingen aning om varför jag är i hundgården och hundarna utanför...)

 

Första gången (tror vi) som vi sågs var på flyget till Malaga maj 2003 när vi båda var på väg till Sevilla och UEFA Cup finalen. Susanne åkte med sin mamma och syster och Morgan åkte med en kompis och fast det var en helt omöjlig match att få biljetter till hade vi alla fem biljetter till matchen.

 

Det var ett lämmeltåg på ca 100,000 Celtic-supportrar på väg till Sevilla från alla kontinenter. Bara en liten del hade biljetter till matchen, men alla ville vara på plats. Det fanns inga platser på tågen eller bussarna från Malaga till Sevilla och det fanns inga bilar eller mopeder kvar att hyra. Vi sågs igen på tågstationen i Malaga. Där fanns det några lediga taxi-bilar och Morgan letade upp 3 skottar så att vi blev 8 och tog 2 taxibilar de 22 milen till Sevilla.

 

Det var som en Celtic jätteinvasion i halva Spanien och överallt på vägarna fanns Celtic bhoys & ghirls! Det blev märkligare. Det visade sig att vi bodde på samma hotell. Och på matchdagen visade det sig att vi hade platserna bredvid varandra! Celtic förlorade (orättvist) men så är det ju med fotboll. Vi hade i varje fall minnena av 3 dagars sång och musik, öl, spänning och massor av skratt med världens bästa supportrar. Det var antagligen den bästa resan och mest fantastiska stämning vi som var där någonsin kommer att uppleva.

 

Några månader senare sågs vi igen några minuter i en pub i Göteborg när Celtic spelade friendlies i Sverige. Och sedan igen i Stockholm på en Celtic-pub hösten 2003. Morgan bjöd in Susanne och Angela att se VSK spela (de har också grön-vit randiga hoops-tröjor). Och då blev vi tillsammans. Sen dess har det blivit en massa resor både till Glasgow och runtom i Europa då vi sett Celtic spela i Champions League. C’mon the Hoops!

 

En annan resa vi gjorde som var fantastiskt kul var till Portugal och EM 2004. Vi hade matchbiljetter men fick inte tag på några flyg. Vi köpte luftmadrasser (alla hotell var fulla också) och en elektrisk kylväska, packade bilen och drog iväg på fredagen - 415 mil till Lissabon. Morgan fyllde år på vägen ner. På morgonen fick han champagne vid frukosten på hotellet där vi bodde och när vi kört hela den dagen så firade vi med köpa ett par torra smörgåsar och sova ett par timmar utanför en bensinmack nära Zaragoza. J Vi hade bråttom eftersom första matchen var på måndagen. Vi körde in till Lissabon och hade en enorm tur som fick ett jätterum på SAS Radisson mittemot stadion. Vi träffade där bl.a. Morgans kompis Stefan som vi åkte upp till Porto med för att se de Sverige-matcher som spelades där – och några till!

 

Här är vi under VM i Tyskland 2006

 

 

På Ibrox (!)

 

 

Susanne har vuxit upp med schäfrar och Morgan har tidigare varit husse till en dobermann. Vi har båda rest mycket och båda hade väldigt länge velat ha hund. När vi insåg att vi faktiskt skulle kunna ta hand om en hund med saxade arbetstider och hjälp från Susannes mamma började vi leta efter en ras som vi trodde skulle passa oss. Ju mer vi läste om Leonberger-rasen, desto säkrare blev vi. Och nu vet vi att vi gjorde rätt och skulle aldrig välja en annan ras. Varför väljer inte alla som tänker skaffa hund en Leonberger?

 

Våra guldklimpar på prommis!

 

Men med hundar följer ju visst behov av anpassning. Eftersom vi inte kan resa som tidigare längre köpte vi en sommarstuga utanför Örnsköldsvik när Bhombis var 5 månader. Med sjötomt så att han kunde simma när han ville. Där kan vi ta det lugnt allihop (med vissa galna race ibland) och bara vara....